Okonferenser är en form av konferens som uppkommit relativt nyligen. Det svenska ”okonferens” är en direktöversättning av engelskans ”unconference” och blev Svenska Språkrådet nyord för september 2010. Fenomenet har dock existerat längre än så, och okonferenser har anordnats sedan 90-talet. Den första sammankomsten som benämndes som ”unconference” var XML-utvecklarnas årliga konferens i Montreal 1998. I det utskick som gjordes inför evenemanget betonades att konferensen var arrangerad av utvecklare, för utvecklare och att diskussionsnivån inte skulle komma att sänkas för den som dök upp i kostym. Detta ger en god bild av vad syftet med en okonferens är tänkt att vara.

<h2>Vad är en okonferens?</h2>

En okonferens är en konferens som anordnas runt ett speciellt ämne eller syfte. Skillnaden mellan denna form och traditionella konferenser består i att okonferensen inte har något schema eller några talare. Vad som väntar deltagarna i början av dagen är en tavla på vilken ett tomt schema ritats upp, en så kallad grid. Varje ruta på detta schema motsvarar en slot på cirka 20-40 minuter under vilket en gruppdiskussion kan genomföras. Deltagarna får sedan själva välja vilka frågor eller diskussionsämnen som ska stå på varje slot. Detta skrivs ned på schemat och deltagarna väljer därefter själva vilka seminariediskussioner de vill gå på.

Inga moderatorer eller diskussionsledare anses vara nödvändiga utan diskussionen är tänkt att skötas av deltagarna själva. Ofta pågår ett flertal olika diskussioner samtidigt för att så många ämnen som möjligt ska kunna behandlas. Syftet med dessa typer av konferenser är att låta deltagarna själva utforma innehållet och agendan och på så sätt göra konferensen mer relevant för deras behov. Tanken är att konferensen ska bli mer demokratisk och att detta ska underlätta för de medverkande att utbyta information och nätverka. Som modell för detta står fikapauserna på traditionella konferenser. Många menar att det är under fikapauserna som är viktigaste när det gäller diskussioner och kontaktknytande.

<h2>Okonferensens principer</h2>

De flesta konferenser av denna typ följer fyra principer som utvecklades av Harrison Owen under ett koncept som kallas Open Space Technology. Principerna är följande:

<ul>

<li>Alla som befinner sig på konferensen är rätt personer. Detta innebär att de viktigaste personerna under hela evenemanget är just de som engagerar sig, dyker upp och deltar.</li>

<li>Tiden då konferensen börjar är rätt tid. Huvudfokus ligger på kreativitet och det är inte något som styrs av klockan.</li>

<li>Det som händer är det enda som kunnat hända. Det som händer under dagen måste accepteras och det är inte till någon nytta att fråga sig vad som kunde ha varit. Desto viktigare är att se till framtiden.</li>

<li>När något tar slut är det klart. Det är inte nödvändigt att fortsätta diskutera ett ämne som fått sin naturliga avslutning även om sessionen officiellt inte har tagit slut.</li>

<li>Den enda regeln är att deltagare som finner att de inte är intresserade av eller kan bidra till det ämne som diskuteras bör lämna den sessionen och hitta något annat istället.</li>

</ul>

<h2>Vem anordnar denna typ av konferens?</h2>

Okonferenser är populära framförallt inom mer kreativa yrkesområden. Detta eftersom formatet passar den hierarkilösa struktur som ofta finns i sådana organisationer. Konferensformen fick sin start inom IT-industrin och har fortsatt vara populär i denna bransch. Den har även blivit uppskattad bland mediafolk, politiker, lärare, e-handlare och HR-personal, bland andra.

En av de största och mest välkända okonferenserna i Sverige är Sweden Social Web Camp. Den anordnas årligen sedan 2009 på ön Tjärö i Blekinge och deltagarna samlas för att diskutera den sociala webben. Konferensen pågår i två dagar och innehållet utformas helt och hållet av deltagarna på plats.

För lärare finns även Edcamp. Detta är ett paraplybegrepp för okonferenser som ordnas just med utbildning och undervisning som tema. Dessa äger rum överallt i Sverige vid olika tidpunkter och alla är välkomna att arrangera sin egen.

<h2>Fördelar och nackdelar med okonferenser</h2>

Det finns många fördelar med denna form av konferens. Framför allt erbjuder den möjligheter för deltagarna att själva avgöra vad som är viktigt för dem och att diskutera dessa saker. Det gör att många känner att de får ut mer av okonferenser än vad de skulle ha fått från en traditionell konferens. Samtidigt är okonferenser i allmänhet lättare att organisera. Inga talare behöver bokas eller ersättas och inget schema behöver skapas eftersom deltagarna gör detta själva. Okonferenser blir också billigare att arrangera eftersom de flesta praktiska angelägenheter sköts av volontärer. Det är inte heller nödvändigt med samma nivå på konferensanläggningar som krävs för traditionella konferenser.

Den största nackdelen är just det ansvar som läggs på deltagarna. Är de engagerade, pålästa och debattsugna finns alla förutsättningar för en lyckad sammankomst. Risken finns dock att inte tillräckligt många deltagare kommer med idéer om vad som ska diskuteras och detta medför att sessionerna inte blir många nog för att fylla en hel dag.